2007
kvällen innan skolavslutningen 2007 med 9c1.
hm
hm. ibland blir jag förvirrad. livet som vi har nu, är det något som vi kommer att tänka tillbaka som "bästa tiden i ens liv" senare i livet?
är det så, då är jag besviken. för ibland undrar jag om livet verkligen inte skulle vara mer än det här?
samtidigt är jag positiv till det hela. men ändå.
om livet nu är den bästa tiden i livet för en del, då tänker jag bara att jag kommer få det bättre sen. kanske till och med bäst.
för när ska livet börja egentligen? räknas fester, kalas, "sociala kvällar", resor i kvantite eller kvalité? ska jag strunta i att jobba nu under sommaren så jag kan vara med kompisar hela tiden istället och festa med dem, eller ska jag jobba nu när jag kan så att jag har pengar till japan i tre veckor?(eller hur länge det blir.)
det är frågan. vad ska man välja, hur ska man välja? ska det satsas på det här livet nu, eller livet som kommer sedan?
för ärligt talat, när man sedan sitter i en studentlägenhet och pluggar vidare, kommer verkligen vissa saker spela roll då?
eller som jag, om jag lyckas att faktiskt lära mig något, flyttar till japan för att plugga efter studenten och bestämmer mig för att jobba där med något (om gud är god och jag har en jävla massa tur), kommer då den här tiden spela roll för mig?
kommer det spela en sådan stor roll för andra? ... är inte det lite sorgligt egentligen?
nu bladdrar jag bara och vet inte riktigt vad jag vill ha sagt. jag skyller på en förkylning som förstör mitt huvud just nu.
ska ta ipren nu, dricka te och sedan sova. för imorgon är det jobb och ja, jag tänker kanske långsiktigt jag?
godnatt.
är det så, då är jag besviken. för ibland undrar jag om livet verkligen inte skulle vara mer än det här?
samtidigt är jag positiv till det hela. men ändå.
om livet nu är den bästa tiden i livet för en del, då tänker jag bara att jag kommer få det bättre sen. kanske till och med bäst.
för när ska livet börja egentligen? räknas fester, kalas, "sociala kvällar", resor i kvantite eller kvalité? ska jag strunta i att jobba nu under sommaren så jag kan vara med kompisar hela tiden istället och festa med dem, eller ska jag jobba nu när jag kan så att jag har pengar till japan i tre veckor?
det är frågan. vad ska man välja, hur ska man välja? ska det satsas på det här livet nu, eller livet som kommer sedan?
för ärligt talat, när man sedan sitter i en studentlägenhet och pluggar vidare, kommer verkligen vissa saker spela roll då?
eller som jag, om jag lyckas att faktiskt lära mig något, flyttar till japan för att plugga efter studenten och bestämmer mig för att jobba där med något (om gud är god och jag har en jävla massa tur), kommer då den här tiden spela roll för mig?
kommer det spela en sådan stor roll för andra? ... är inte det lite sorgligt egentligen?
nu bladdrar jag bara och vet inte riktigt vad jag vill ha sagt. jag skyller på en förkylning som förstör mitt huvud just nu.
ska ta ipren nu, dricka te och sedan sova. för imorgon är det jobb och ja, jag tänker kanske långsiktigt jag?
godnatt.
"man var ju nykter imorse, men nu börjar det ordna upp sig.."
Just nu hör jag "all of me for you... tonight..." samtidigt som Jixie berättar om ny fanfiction multichapter hon skriver. Öh, ja, kombinationen av dessa två saker gör att man genast antar att "jaha, nu blir det NC-17".
Inte för att det är något negativt, men jag borde sluta associera saker och ting med varandra.
Jag vet att jag är oaktiv, jag vet jag vet jag vet jag vet. För sjutton. Men jag har giltlig förklaring; jag sommarjobbar. Det du. Det är det visserligen många som gör, men i alla fall. Jag har lyckats få sommarjobb på Scandic och städar hotellrum. Det man hittar i vissa rum kan vara mindre uppskattat av städpersonal men i övrigt tycker jag att det är ett väldigt trevligt jobb!
Faktiskt. Det gör jag.
Nu ska jag kolla på Sällskapsresan.
"Att dom bara orkar, våra storkar."
Inte för att det är något negativt, men jag borde sluta associera saker och ting med varandra.
Jag vet att jag är oaktiv, jag vet jag vet jag vet jag vet. För sjutton. Men jag har giltlig förklaring; jag sommarjobbar. Det du. Det är det visserligen många som gör, men i alla fall. Jag har lyckats få sommarjobb på Scandic och städar hotellrum. Det man hittar i vissa rum kan vara mindre uppskattat av städpersonal men i övrigt tycker jag att det är ett väldigt trevligt jobb!
Faktiskt. Det gör jag.
Nu ska jag kolla på Sällskapsresan.
"Att dom bara orkar, våra storkar."
Vadå "Joppe", rädda Valla!
Klicka här och skriv under för att rädda Valhall, Ungdomens Hus!
Annars måste vi flytta och det fullkomliga ungdomsstyret försvinner. Jag skulle vara okej med att flytta till Arenan, om det är det bästa för Valla, men jag vill helst av allt stanna. Det vill styrelsen också.
Så vill ni göra Sakurakai, Lajvarna och vi andra som är på Ungdomens Hus en stor tjänst så skriv under.
Det skulle vara uppskattat ♥
Annars måste vi flytta och det fullkomliga ungdomsstyret försvinner. Jag skulle vara okej med att flytta till Arenan, om det är det bästa för Valla, men jag vill helst av allt stanna. Det vill styrelsen också.
Så vill ni göra Sakurakai, Lajvarna och vi andra som är på Ungdomens Hus en stor tjänst så skriv under.
Det skulle vara uppskattat ♥
children of the revolution
because today we are not the same as we were yesterday.
we won't ever break these chains or get out of this cage
today we do not care anymore about the things that we have,
the way we have got them or how we have fought for them.
we are the new generation.
we are the ones who always are supposed to lead the revolution
every generation leads their own revolution.
but today we are not leading any new revolution
we, who are supposed to be "children of the revolution",
do not want to break these chains or get out of our cage.
seeing the world as we want to see it
accepting the world as it is
that is who we are today.
we are the new generation
we are children of the revolution
and we are killing ourselves.
we won't ever break these chains or get out of this cage
today we do not care anymore about the things that we have,
the way we have got them or how we have fought for them.
we are the new generation.
we are the ones who always are supposed to lead the revolution
every generation leads their own revolution.
but today we are not leading any new revolution
we, who are supposed to be "children of the revolution",
do not want to break these chains or get out of our cage.
seeing the world as we want to see it
accepting the world as it is
that is who we are today.
we are the new generation
we are children of the revolution
and we are killing ourselves.
